Min gastroskopiundersökning

publicerat i Allmänt;
Jag klarade gastroskopin idag. Fy säger jag bara. Det var en himla tur att jag inte kollade på bilder på gastroskopin innan för det var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det räckte med att läsa om gastroskopi i olika forum på Internet. Många skrev att man ska ta lugnande för att undvika allt det obehagliga, att det är det värsta som dom någonsin gjort. Har läst andra otrevliga saker också.
Jag hade bestämt för att be om lugnande medel men det fick jag inte. Hon sa att man alltid brukar ge patienten ett försök utan, och om det inte fungerar så får man lugnande men det brukar oftast gå utan. Det gick för mig i alla fall. Anledningen till att dom helst inte ger lugnande är att man blir dåsig men jag menar folk får det hos tandläkaren? Men men så här i efterhand är jag glad att jag inte tog lugnande.
Mamma fick följa med in. Hon fick sitta på sjukhussängen och se på skärmen när kameran vandrade igenom min strupe, magmun, magsäck och tolvfingertarm. Mamma var helt fascinerad och tyckte det såg fint och häftigt ut. Jag låg åt andra hållet med skärmen bakom mig (tack och lov). Jag hade tänkt mig en liten kamera som man ska svälja men så var det inte. Paniken kom när jag ser en tjock slang med en kamera. Den ska dom köra ner i mig, inget som ska sväljas här inte utan "tryckas" ner.
Jag får först dricka en vätska som ska hjälpa med att framhäva slemhinnorna. Efter det får jag en spray med banansmak nersprayad i halsen, två gånger. Den ska bedöva hela halsen och strupen. Direkt får jag panik inombords, ingen såg att jag var nervös men inombords skrek jag av panik. Kändes som att halsen var igentäppt och att jag inte kunde svälja. Varje gång jag svalde kändes det som att huvud och hals skulle explodera av ett konstigt tryck.
Bedövningen började verka på en gång, fick lägga mig på vänster sida med huvudet lite ner, för att inte svälja saliv/slem som kan rinna ut. Sedan fick jag en "plast-tratt" som jag skulle bita i för att sedan köra slangen in i den. Jag fick inte dra ut slangen för då kan man självklart skada någonting.
Tänk bara tanken. Du är "tjock" i halsen och kan knappt svälja och sedan ska det stoppas i en tjock slang. Det är inte trevligt att försöka svälja då, men det går fast paniken slår till varje gång. Kände hur slangen var nere i magen. Det gjorde inte ont men det kändes som några starka turbulenser som man kan känna vid flygning. Obehagligt men ingen smärta. Jag hade fastat sedan 24 och var ju riktigt hungrig också.
Mamma var lugn, kände att det var tryggt. Jag skulle nog inte kunna få med mig ett bättre stöd för det var inte trevligt och det kan inte ha sett trevligt ut heller.
Som sagt slog paniken till redan vid bedövningen och sedan när slangen trycktes ner. Men det blev värst när det var nere vid tolvfingertarmen för där började jag köjas, tror jag gjorde det fyra gånger på raken. Inget kom upp mer än luft. Det var nog det värsta, kändes som jag skulle spy upp hur mycket som helst fast jag hade tom mage. Jag fick tänka på något annat och blunda ett tag och då kändes det lite bättre. Började känna mycket igen när slangen började dras upp succesivt. När den var nere vid svalget drog hon ut den fort och det var otäckt men otroligt skönt. Jag kände blodsmak i munnen och mamma sa att det kom upp lite blod (vanligt).
Resultatet var en lättnad, allting såg jättebra ut och jag hade bara ett litet bråck på magmunnen. Det är ingenting som behöver fixas. Min läkare på vårdcentralen kommer att få resultatet och han kommer förhoppningsvis kontakta mig och ge mig någon medicin. Jag kanske får fortsätta med Omeprazol i några veckor igen. Men nu vet jag att jag är frisk i alla fall och det är ingenting farligt som försigår i min mage.
Jag var tydligen lugn. Det var en kvinnlig sköterska och en kvinnlig kirurg som sa att jag var jätteduktig. De säger att folk i min ålder har svårigheter när det ska genomföra en gastroskopi men jag rörde mig knappt. Spände mig några gånger så mamma sa att jag skulle andas och slappna av, dom andra sa likadant, men jag brukar spänna mig hos tandläkaren också även om jag gillar att gå dit. Men som sagt, inombords mådde jag inte så bra. De sa hela tiden att det går jättebra och att jag är helt "otrolig". När jag började köjas så tog den unga sköterskan tag i mig och stöttade mig, så dom är duktiga och trevliga. Det var skönt att höra att jag lyckades bra med undersökningen och att dom var helt förvånad själv, haha. Har läst om folk som får panik och börjar slå och ha sig och att vissa sövs till och med ner. Det kan jag tycka är onödigt för bara några minuter. Det beror självklart på situationen och patienten.
Själva undersökningen från muggen med vätskan till att slangen var ute tog ungefär 8 minuter och det kändes så också och inte som en evighet.
När slangen var ute var jag jätteglad. Jag hade inte varit lika pigg om jag tog lugnande. När bedövningen började släppa kändes det ungefär en timme som en känsla att man hade taggtråd i halsen men det var inte så farligt.
Jag var lättad och frågade mamma om vi kunde åka på Birsta och shoppa (haha). När vi var på väg mot utgången såg vi mosters gubbe Ulf och vi följde med han till moster som låg på vårdhotellet inne på sjukhuset. Moster opererade bort sin livmoder igår. Vi pratade med dom ett tag och sedan for jag och mamma till Birsta. Vi var och kollade i någon timme för att jag sedan fick skynda mig och få i mig någon lunch. Köpte med mig en sallad från Marco Polo och åt strax innan ett, då hade jag inte ätit någonting på över 14 timmar.
Jag fick en jättefin pyjamas av mamma som en tidig julklapp. Jag älskar att ha pyjamas på mig, speciellt på kalla och mörka vinterkvällar.
Jag har läst mycket att folk inte genomlider en gastroskopi till men jag känner faktiskt att jag kan göra det igen om jag måste, utan problem. Jag vet precis hur det går till, vad de gör, vad de använder och hur man reagerar.

Kommentera inlägget här :